
Berättelse om Vår Fru av Pompeij
Hur allt började
Berättelsen om Vår Fru av Pompeji kretsar kring Sankt Bartolo Longo som var en italiensk advokat som blev en katolsk helgon, känd som “Rosenkransens apostel”.
Tidiga år och omvändelse
Bartolo Longo föddes 1841 och studerade juridik vid universitetet i Neapel, där han blev involverad i ockulta praktiker.
Så småningom blev han invigd till satanistisk präst, men genomgick senare en djup troskris präglad av ångest och lidande.
Efter att ha sökt vägledning hos en dominikansk präst konverterade han och omfamnade den katolska tron. Han ägnade sig åt rosenkransen och hängav sig helt åt Jungfru Maria.
Senare liv och arv
Mirakulös uppenbarelse: Enligt berätelsen, visade sig Maria för honom i en vision och uppmanade honom att sprida rosenkransen.
Bygget av helgedomen: Longo beslutade, med stöd från sin hustru,grevinnan Mariana di Fusco, att bygga en helgedom tillägnad Vår Fru av Rosenkransen i området nära de antika ruinerna i Pompeji.
Arv: Helgedomen växte till att bli den Påvliga helgedomen för den saliga Jungfrun av Rosenkransen i Pompei, och Bartolo Longo blev känd som “Rosenkransens apostel”.
Han ägnade sitt liv åt Jungfru Maria och att sprida rosenkransen. Han är mest känd för att ha grundat helgedomen Vår Fru av Pompeji samt för sina många välgörenhetsinsatser, inklusive barnhem och skolor för fattiga.
Han blev dominikansk tertiar och arbetade tillsammans med sin hustru för att förbättra livet för de fattiga i Pompejis dalgång.
År 1875 förde han med sig en bild av Jungfru Maria till Pompeji och påbörjade bygget av en helgedom tillägnad Vår Fru av Rosenkransen.
Helgedomen blev ett centrum för mariansk hängivenhet och omfattande välgörenhetsarbete.
Longo saligförklarades av påven Johannes Paulus II år 1980 och helgonförklarades den 19 oktober 2025.
På hans grav står inskriften han själv begärde:
“Jag har varit en slav under satan, men nu är jag en slav under Maria.”

Sankt Bartolo Longo – Bed för oss!


Bön av den salige Bartolo Longo
O Saliga Maria av Rosenkransen, ljuva kedja som förenar oss med Gud, kärlekens band som förenar oss med änglarna, frälsningens torn mot helvetets angrepp, trygg hamn i vårt universella skeppsbrott – vi ska aldrig överge dig.
Du ska vara vårt tröst i dödens stund: din ska vår sista kyss vara när livet rinner bort.
Och det sista ordet från våra läppar ska vara ditt ljuva namn,
O Drottning av Rosenkransen i Pompeji,
O älskade Moder,
O Syndares Tillflykt,
O Suveräna Tröstare för de Lidande.
Må du vara välsignad överallt, idag och alltid, på jorden och i himlen.
