Jungfru Maria av Smärtorna
Denna vördnad är ett uttryck för kärlek, medlidande och tro – och visar hur Maria stod trofast vid Jesu sida även i hans djupaste lidande
Junfru Maria av de 7 smärtona
Vår Fru av Smärtorna är en titel för Jungfru Maria som hedrar de sju smärtor hon led, särskilt under Kristi lidande.
Denna andakt är gammal och firas liturgiskt den 15 september.
Avbildningen av henne visar ofta hennes hjärta genomstunget av sju svärd.
Hon betraktas som de lidandes beskyddarinna och som en symbol för hopp och styrka i mötet med lidande och prövningar.
Junfru Maria av de 7 smärtona
Den helige Alfonsus Liguori, en framstående katolsk moralteolog, skrev om Vår Frus sju smärtor, en andakt som fokuserar på sju smärtsamma händelser i Jungfru Marias liv.
Dessa smärtor är:
1. Symeons profetia: Smärtan av att höra Symeon säga att hennes son skulle bli ett tecken som skulle motsägas, och att ett svärd skulle genomtränga hennes eget hjärta (Lukas 2:34–35)
2. Flykten till Egypten: Smärtan av att tvingas fly med sitt barn till ett främmande land för att undkomma Herodes vrede (Matteus 2:13–21).
3. Förlusten av Jesus i templet: Smärtan av att i tre dagar söka efter sin tolvårige son, Jesus, efter att han förlorats i Jerusalem (Lukas 2:41–50).
4. Marias möte med Jesus när han bär korset: Smärtan av att se sin son, slagen och bärande det tunga korset på vägen till sin korsfästelse (Johannes 19:17).
5. Korsfästelsen: Den djupa smärtan av att bevittna sin sons död medan hon stod vid korsets fot (Johannes 19:18–30).
6. Nedtagningen av Jesus från korset: Den djupa smärtan av att bevittna sin sons död medan hon stod vid korsets fot (Johannes 19:18–30).
7. Jesus begravning: Den sista smärtan av att se sin son läggas i graven (Johannes 19:39–42).
Utifrån den helige Alfonsus Maria de Liguoris (grundare av Kongregationen för Allraheligaste Återlösaren- redemptoristerna) meditationer uppmanas vi att begrunda Vår Frus sju smärtor, som beskrivs i boken ”Marias härligheter” (Le Glorie di Maria), som en väg till omvändelse.
1:a smärtan
I den första smärtan påminner den helige Alfonsus om att Gud i sin barmhärtighet ofta “döljer” de framtida korsen i våra liv, eftersom Han vill att vi endast ska bära lidandet vid den tid och stund som Han bestämmer.
Med Jungfru Maria handlade Gud annorlunda. Hon var bestämd att bli Martyrernas Drottning, helt lik sin Son i allt.
Bön med den helige Alfonsus:
O min välsignade Moder, inte bara ett svärd, utan så många som mina synder är, har jag stött in i ditt hjärta.
Inte du, som är oskyldig, min Fru, utan jag, skyldig till så många förbrytelser, förtjänar straffet.
Eftersom du ändå ville lida så mycket av kärlek till mig, bönfall jag dig: ge mig genom dina förtjänster en djup smärta över mina synder och tålamod att bära livets prövningar.
Hur stora de än är, förblir de små jämfört med det straff jag förtjänat och med de synder som så ofta gjort mig värdig helvetet.
Amen.
2:a smärtan
I den andra smärtan säger den helige Alfonsus att Jesus och Maria gick genom världen som flyktingar.
De lär oss därigenom att vi ska leva på jorden som pilgrimer, utan att fästa oss vid världens ägodelar.
Bön med den helige Alfonsus:
O Maria, inte ens efter att din Son hade blivit offrad av människorna, som förföljde honom till döden, upphörde dessa otacksamma själar att förfölja honom genom sina synder och att såra dig, o smärtfyllda Moder.
Och jag själv, o min Gud, har jag inte varit en av dessa otacksamma?
Ah, min ljuvaste Moder, bönhör mig: ge mig tårar att gråta över så stor otacksamhet.
Genom de många lidanden du uthärdade under flykten till Egypten, hjälp mig på min vandring mot evigheten, så att jag en dag får älska tillsammans med dig min förföljde Frälsare i de saligas hem.
Amen.
3:e smärtan
En av Marias största smärtor var denna: förlusten av hennes Son i templet.
Endast i denna smärta hör vi Maria uttrycka sin sorg:
“Barn, varför gjorde du så mot oss? Se, din far och jag har sökt dig med oro!” (Luk 2:48).
Den helige Alfonsus förklarar att dessa ord inte är förebrående, utan uttryck för hennes djupa smärta över att vara utan sin älskade Son.
Bön med den helige Alfonsus:
O välsignade Jungfru, varför är du så bedrövad när du söker din Son, som om du inte visste var han är?
Minns du inte att han är i ditt hjärta? Vet du inte att han finner glädje bland liljorna?
Du har själv sagt: “Min älskade är min, och jag är hans, han som betar bland liljorna” (Höga visan 2:16).
Dina tankar och känslor, så ödmjuka, så rena, så heliga, är liljor som bjuder den gudomlige Brudgummen att bo i dig.
Ah, Maria, du suckar efter Jesus, du som inte älskar någon annan än Jesus!
Jag är den som borde sucka – jag och alla syndare som förlorat honom genom våra synder.
Min älskade Moder, om din Son ännu inte återvänt till min själ genom min skuld, låt mig finna honom igen.
Jag vet att han låter sig finnas av dem som söker honom – lär mig söka honom rätt.
Du är porten till Jesus – låt mig nå honom genom dig.
Amen.
4:e smärtan
Den heliga Maria gråter när hon ser att tiden för Jesu lidande närmar sig och att hon snart ska förlora honom.
Den helige Alfonsus påminner att Maria inte vill överge Jesus, även om hans död blir en ofattbar smärta.
Bön med den helige Alfonsus:
O min smärtfyllda Moder! Genom den smärta du kände när du såg din älskade Jesus föras till döden, bönhör mig: ge mig nåden att också jag med tålamod bär de kors Gud sänder mig.
Salig är jag om jag får följa dig med mitt kors ända till döden.
Du och Jesus, som var oskyldiga, bar ett så tungt kors – och jag, en syndare, som förtjänat helvetet, skulle vägra bära mitt?
O Obefläckade Jungfru, från dig hoppas jag få styrka att uthärda allt med tålamod.
Amen.
5:e smärtan
I den femte smärtan påminner den helige Alfonsus oss om att vi bevittnar ett stort moderligt martyrium: en mor tvingas se sin oskyldige Son dö inför sina ögon.
Bön med den helige Alfonsus:
O mest bedrövade bland mödrar, din så älskvärde Son, som så djupt älskar dig, har dött.
Gråt, du har all rätt att gråta! Vem skulle kunna trösta dig?
Endast tanken att Jesus genom sin död har besegrat helvetet, öppnat paradiset för människorna och vunnit många själar kan ge dig någon lindring.
Från korsets tron ska han härska över många hjärtan som, besegrade av kärlek, ska tjäna honom av kärlek.
Tillåt mig, o Moder, att stanna vid dina fötter och gråta med dig, ty jag har större anledning att gråta än du – för mina stora synder.
Ah, Barmhärtighetens Moder, genom din Sons död och genom förtjänsten av dina smärtor hoppas jag få förlåtelse och evig frälsning.
Amen.
6:e smärtan
I den sjätte smärtan uppmanar den helige Alfonsus oss att betrakta Marias lidande med uppmärksamhet och tårar av medlidande.
Alla de smärtor hon tidigare känt faller nu över henne på en gång.
Han citerar den helige Bonaventura, som låter Maria säga:
“Om min Son ville att hans sida skulle öppnas för att ge dig sitt hjärta, är det rätt att du ger honom ditt.”
Bön med den helige Alfonsus:
O smärtfyllda Jungfru, du stora själ, upphöjd både genom dina dygder och dina lidanden, båda födda ur den eld av kärlek du bär till Gud – det enda föremålet för ditt hjärtas kärlek.
Ah, min Moder, förbarma dig över mig, som inte älskat Gud och så ofta förolämpat honom.
Dina smärtor fyller mig med förtröstan och hopp om förlåtelse.
Men det räcker inte – jag vill älska min Herre.
Och vem kan ge mig denna nåd bättre än du, du Kärlekens Moder?
O Maria, du som tröstat alla – trösta också mig.
Amen.
7:e smärtan
Den sjunde och sista smärtan som den helige Alfonsus betraktar är Marias sorg när hon måste lämna sin Son i graven.
Han säger också att Maria var den första som tillbad Jesu kors.
Bön med den helige Alfonsus:
O min smärtfyllda Moder, jag vill inte lämna dig gråtande ensam.
Jag vill följa dig med mina tårar.
Denna nåd ber jag om idag: skänk mig en ständig hågkomst och innerlig hängivenhet till Jesu och dina lidanden, så att de återstående dagarna av mitt liv endast tjänar till att gråta över dina smärtor, o min Moder, och över min Frälsares.
Dessa dina smärtor, hoppas jag, ska vid min död ge mig mod, styrka och förtröstan, så att jag inte förtvivlar över hur mycket jag har förolämpat min Herre.
De ska skänka mig förlåtelse, uthållighet och himlen, där jag hoppas få glädjas med dig och sjunga min Guds oändliga barmhärtighet i evighet.
Så hoppas jag, så ske det. Amen.
Andakten till Vår Frus sju smärtor
Andakten till de sju smärtorna utövas ofta genom en krans eller rosenkrans, där man ber särskilda böner medan man begrundar varje smärta.
Varje del av kransen består vanligtvis av ett ”Fader vår” och sju ”Hell dig Maria”, med fokus på en specifik smärta.
Andakten till de sju smärtorna är också central i andra andakter, såsom Rosenkransen till Vår Frus sju smärtor.
Den helige Alfonsus Liguori betonade vikten av denna andakt, liksom de löften som givits till dem som är hängivna Vår Frus smärtor.
Andakten kallas ibland också De sju smärtorna (eller dolorerna) hos den saliga Jungfru Maria.
Rosenkransen till Jungfru Marias 7 smärtor
Inledning
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Amen!
Vi prisar och välsignar dig, Herre!
Ty du har förenat Jungfru Maria med frälsningens verk.
Vi begrundar dina smärtor, Guds Moder!
Och vi följer dig på trons väg!
Inledande bön
O allra smärtfylldaste Jungfru, vi skulle vara otacksamma om vi inte strävade efter att vörda och minnas dina heliga smärtor.
Genom minnet av dessa smärtor ber vi dig om nåd till sann bot, hjälp i våra behov och tröst i faror.
Förunna oss, o Fru, genom din gudomlige Sons förtjänst, och genom dina smärtor och tårar, den nåd vi nu ber om:
(be om den särskilda nåd du önskar).
1:a smärtan – Symeons profetia
Symeon välsignade dem och sade till Maria, hans mor:
”Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som ska motsägas.
Och genom din själ ska ett svärd gå.” (Luk 2:34–35)1 Fader vår
7 Hell dig M
2:a smärtan – Flykten till Egypten
Herrens ängel visade sig för Josef i en dröm och sade:
”Stå upp, ta barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.”
Josef stod upp, tog barnet och hans mor och for till Egypten. (Matt 2:13–14)1 Fader vår
7 Hell dig Maria
3:e smärtan – Maria söker Jesus i Jerusalem
När påskhögtiden var slut och de återvände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar märkte det.
De trodde att han var bland följet, men efter en dags väg började de söka honom bland släktingar och bekanta.
När de inte fann honom, återvände de till Jerusalem för att söka efter honom. (Luk 2:43–45)
1 Fader vår
7 Hell dig Maria
4:e smärtan – Jesus möter sin mor på vägen till Golgata
När de förde bort Jesus, grep de en man vid namn Simon från Kyrene, som kom in från landet, och lade korset på honom för att han skulle bära det bakom Jesus.
En stor folkmassa följde honom, bland dem kvinnor som slog sig för bröstet och klagade över honom. (Luk 23:26–27)
1 Fader vår
7 Hell dig Maria
5:e smärtan – Maria vid Jesu kors
Vid Jesu kors stod hans mor, hennes syster, Maria hustru till Klopas, och Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge han älskade, sade han till sin mor:
”Kvinna, se, din son!”
Sedan sade han till lärjungen:
”Se, din mor!” (Joh 19:25–27)
1 Fader vår
7 Hell dig Maria
6:e smärtan – Maria tar emot Jesu kropp från korset
Det var sent på dagen, eftersom det var förberedelsedag, dagen före sabbaten.
Josef från Arimatea gick till Pilatus och bad om Jesu kropp.
Pilatus gav honom tillstånd, och Josef tog ner kroppen från korset. (Mark 15:42–46)
1 Fader vår
7 Hell dig Maria
7:e smärtan – Maria lägger Jesus i graven
De tog Jesu kropp och svepte den i linnebindlar med väldoftande kryddor, enligt judarnas sed att begrava.
På platsen där han hade blivit korsfäst fanns en trädgård, och i trädgården en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd.
Där lade de Jesus. (Joh 19:40–42)
1 Fader vår
7 Hell dig Maria
Avslutande bön
O suveräna Drottning, vi tackar dig oändligt för de välsignelser vi varje dag får ur dina milda händer.
Värdiga du dig nu och alltid att ta oss under ditt mäktiga beskydd.
För att visa vår tacksamhet hälsar vi dig med en Var hälsad, drottning:
Var hälsad, heliga Drottning, barmhärtighetens Moder,
vårt liv, vår ljuvlighet och vårt hopp, var hälsad.
Till dig ropar vi, Evas förvisade barn,
till dig sänder vi våra suckar, jämrande och gråtande
i denna tåredal.
Vänd då, o mildaste Förespråkarinna,
dina barmhärtiga ögon till oss,
och visa oss efter denna landsflykt Jesus,
din livs välsignade frukt.
O milda, o fromma, o ljuva alltid Jungfru Maria.
Bed för oss, heliga Guds Moder,
att vi blir värdiga Kristi löften.
Amen.